Min mormor sålde parfym i tjugo år. Hon hörde utan överdrift till Finlands skickligaste väldoftskrängare. Hon sålde för all del hudvård och smink också, men av nån anledning är det parfymerna jag alltid har förknippat henne med.

Den allra första parfymen mormor gav mig läckte jag ut på både leksaker och mig själv. Förmodligen är det därför jag fortfarande får kväljningar av Anais Anais. Men i puberteten upptäckte jag Laura Biagiotti och min gymnasietid förknippar jag för alltid med Tommy Hilfiger. (Och förlusten av den där flaskan CK One, som min syster la rabarber på fast mormor planerat en rättvis utlottning av de mest åtråvärda buteljerna.)

Men de senaste fem-sex åren har jag varit hopplöst fast i en och samma doft. Det kan vara den bästa parfymen jag någonsin funnit, och dessutom den enda som min man godkänner. Tyvärr pekar dock allt på att Paul Smith lagt ner tillverkningen av kryddigt kvinnliga London. Och jag känner mig faktiskt helt rådvill. Trots att jag finkammat marknaden hittar jag inget som ens är i närheten av min allra käraste signaturdoft.

Så vad gör man? Annat än skickar ut en fåfäng fråga rakt ut i internetrymden. Ho-hooo, alla ni där ute. Har någon av er tips om en sofistikerad doft för den här Mazarinen? Det ska vara tyngd och sötma i den, och kryddor och nåt spännande. Men den får inte vara kväljande, stickande, huvudvärksframkallande eller för damig. Alla förslag mottages tacksamt!